fortfarande lika illa
sitter och funderar på hur jag känner inför ikväll.
Önskar att jag kunde glädjas, för er skull.
Men allt jag känner är en stor olust, illamående och panik över allt.
helt enkelt, jag vill inte!!
jag vet exakt hur det kommer bli, verkligen...
Jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta.
Och eftersom inte ens viljan finns där så kan jag inte lura mig själv till att tycka att de ska bli kul.
Jag blir nästan rädd för mig själv när jag märker hur enkelt jag drar på mig leendet och det skämtsamma. Blir ännu räddare nu när jag märker hur lite kraft det finns att dölja, knappt så jag ens jag dölja de på msn...
Hur fan är de tänkt att jag ska lyckas med det ikväll då?
jag orkar inte...