Förlossning
11 veckor sen vi va på förlossningen nu...
Tänk vad tiden går fort.
Och om han behagat komma i tid hade det varit 13 veckor sen..
Men gick över tiden så mkt som man bara får.
Han var beräknad 22 juni och vi åkte in till förlossning 7 juli 8.30.
Egentligen passade det mig utmärkt att bli igångsatt just eftersom jag gillar att planera.
Skön känsla när jag på fredagskvällen gick hemma och städade och visste att nästa gång jag kom hem så skulle vi ha med oss en till...
Att nästa gång vi sov i sovrummet skulle rummet fyllas av en ny människas andetag.
Jag trodde att jag skulle vara nervös, men det var jag inte alls..
Så på lördag åkte vi in, blev inlagda och det var väl typ 30 grader å åskvärme hela helgen. Så väldigt skönt att ligga i förlossningsrum med bra luft :)
De kopplade ctg och kände efter. Konstaterades att jag inte var öppen något alls knappt. Allt sådant har jag ju journal till att läsa..
Så lördagen var bara en evig väntan.
Vi var ute och gick en sväng i Eksjö, löste korsord och läste...
På kvällen hade det väl inte gått så väldigt mkt framåt, så jag fick morfin, bricanyl och sömntablett.
Vilket vi alla trodde skulle göra att jag sov lite, men jag slumrade endast i ca 2 h på hela natten. Hade sådana fruktansvärda värkar. Men naturligtvis var det mest synd om Claes som inte fick sova hemma ;)
På söndagsmorgonen trodde vi ju att det skulle hänt betydligt mer, men icke. Bara litegrann. Tydligen så trivdes Gustav där inne i magen :)
Hål på fosterhinnor och värkdropp för att få fart på det.. Söndagen var väl sådär rolig, illamående, trött och värkar.
Fick inte i mig ngn mat på hela dagen och inte hade jag sovit. Provade lustgas, vilket inte alls var min grej. Avskyr att känna mig snurrig, usch..
Så vid 5tiden fick det bli ryggmärgsbedövning. Duktig narkosläkare och jag kände ingenting av sticket..
Men som vanligt med mig så tog bedövningen bara halva värken ;)
Kunde ändå äntligen sova en timme, så skönt :)
Claes hade under den stunden tydligen åkt hem till Nässjö å ätit, fick jag veta såhär i efterhand..
När jag sovit kunde jag va uppe å gå en sväng igen, trots 10 cm öppen..
Och kl 8 började jag känna krystvärkar..
Sen tyckte jag inte att det var så farligt jobbigt... Det klart jag blev trött och att krystvärkarna kändes, men då fick man ju samtidigt ta i och göra ngt.
Kl 23 tittade han iaf äntligen ut som tur var eftersom jag det sista kände att jag inte orkade så mkt mer.
Helt slut och minns inte alls mycket av tiden mellan 22-23.30... Claes som är snäll och stöttande skrattade bara åt mig eftersom jag var prickig i hela ansiktet och knappt inte visste vad jag svarade på ;)
Som tur för honom var jag både lugn och snäll under förlossningen och barnmorska och undersköterska skrattade när de som svar på frågan under krystandet om det gick bra fick svaret att det är lugnt... ;)